Stationsbesök Arlanda C

Vi från ST var ute på vift igen. Denna gång bar det av till Arlanda! Och så här i efterskott med facit i handen så skulle vi ha varit där för länge sedan.

Vilken CHOCK det blev. Tror Roger blev lika chockad som jag. Visst, han finns redan ute i stationsvärlden, medan jag lever i vår lilla ”åkande” bubbla. När vi kom till Arlanda så stod vi en bit ifrån och kolla hur Dom hade det. Och ett ord STRESSIGT!!! Ja stressigt var bara förnamnet. Dom ska sköta både SL-maskiner, UL maskiner samt att vara SJ resenärer behjälplig. Korrigera och göra återköp på biljetter från alla operatörer. Vara vägvisare och samtidigt vara informatör.

När vi är där ute så följde vi med personalen ner till deras så kallade omklädningsrum och toalett och lunchrum. En promenad som tog nästan 10 minuter. De är för det mesta tvungna att gå utvägen då kodlåset till dörren precis nedanför rulltrapporna för det mesta är ur funktion.

Vi börjar med toaletten. Vår toalett och äckliga rummet nere på 13/14 är i bättre skick än deras toalett. Det var nog en av de äckligaste vi sett på länge. Vi går vidare tar oss med in till det så kallade omklädningsrummet. Hmm sex skåp som 18 personer skall dela på. På golvet ligger det ca 2 cm med damm. Redan nu känner man hur illa luften är där nere. Sen går vi till deras lunchrum. 

Ja vad säger man där?! Vi åkande skulle ALDRIG acceptera detta. Vi hade för länge sedan suttit ett stopp för denna miljö. Vissa av oss som var där var tvungna att ta fram sina inhalatorer för att ens kunna vara där inne. Efter typ 15 minuter så är min hals så irriterad och ögonen rinner. 15 minuter!! Vi åkande skulle ALDRIG acceptera detta. Men detta är Arlandapersonalens värld. I detta rum skall de äta sin mat. Visst, utsikten är helt strålande, man ser planen taxa ut och lyfta eller landa. För att rummet verkligen ligger i marknivå med plattan.

Deras mikrovågsugn är under all kritik, maten blir aldrig varm. Men personalen vägrar att ens värma maten där. De är rädda för att bli magsjuka. Samma med städningen av deras lunchrum som är obefintlig. Reneriet städar inte där och det verkar som det inte ens finns ett kontrakt för någon som skall städa där ute.

Alla går där ifrån, vi står kvar i friska luften. Sen tar vi promenaden tillbaka till deras servicedisk. Kön är lång nu från båda hållen. De är två kvar nu, då det är tid för morgonpersonalen som ska hem och ny personal är på väg in. Men de stackarna måste ner i de äckliga rummen och lyckas att inte smutsa ner uniformen. 

Uppe vid service disken så det första man lägger märke till är de stora hål i disken. Där har det suttit maskiner tidigare. Men nu kan vilken resenär som helst sträcka in sin hand och grabba tag i saker, som ligger där. Att sitta ner vid service disken får de inte för deras gruppchef. Det finns två stolar, men det verkar bara vara för syns skull. Samt att de står på ett hårt golv i många många timmar. En gummimatta för att av belasta knä och rygg är ett måste där ute. De har några överfallslarm, men skall de ha tag i ordningsvakt, då måste de ringa. Men de har ingen glasvägg som skyddar dem om något skulle hända. Dom står helt öppet. 

Vårt korta besök blev inte ett kort besök. Det blir ett besök på över 4 timmar. Vi pratar, lyssnar på uppgivna medarbetare som hade blivit lovade att det ska vara ett tillägg på Arlanda, men får inget, förutom dyrare kostnader. Vad menar vi med dyrare kostnader? 

Jo enkelt. Ta bara parkeringen. All personal på Arlanda betalar 260:-/ månad medan våra kollegor får betala 410:-/ månad. Samt att de inte får ta första tåget ut dvs. 2298 för då blir de sena till arbetet. Så antingen får de ta nattbussen och sitta där ungefär 1-1 ½ timme innan jobbet börjar. (Glöm nu inte hur vi beskrev fika rummet.) För att ha rum för tidig tjänst är ju otänkbart, då det inte finns i budgeten.  

Så de flesta använder sin egen bil och då helt plötsligt så ligger deras månadskostnader på ca 3000 kr, i extra utgifter (parkering, bensin) bara för att kunna sköta sitt jobb. Sen när var det meningen att man skall gå back i ekonomin för att kunna jobba.

Lunch köper de, bara för att de inte kan sitta där nere, eller på sin 30 minuter obetald rast skall de hinna springa ner till lunchrummet (ca 10 minuter beroende på väg) värma maten, slänga i sig denna och sedan springa (10 minuter tillbaka med) upp till disken. Bara promenaden fram och tillbaka så är deras rast slut. Så de flesta handlar mat på Arlanda. Och alla har väl sett priserna på Arlanda. Vem har råd att köpa lunch varje dag egentligen?

Nu är det ju så att MTR vill ta bort Pooltillägget. Vi på ST pendeln är rörande överens att då måste MTR lägga till för Arlandapersonalen något som kallas Arlandatillägg. Samt se till att de får samma parkeringskostnad som resterande personal på Arlanda. Helst skall parkeringen inte kosta ett öre.

Kompetensen den personalen besitter där ute är enorm. Dom är motiverade, hängivna till att ge resenärerna det bästa service som finns. Varför inte låta en av dem bli samordnare där ute?

Lista med våra synpunkter från ST:

* Arlandatillägg behövs och har tidigare utlovats.

* Ej fungerade utrustning (som kopiator/skrivare)

* Stora hål i disken efter gammal utrustning

* Gummimatta att stå på

* Gångtid till rastlokalen/omklädningsrummet

* Luften i personalutrymmen samt städning av personal utrymmen

* Överliggningsrum för tidig tjänst

* Larma till flygplatsens vakter. Måste ringas. Ingen skyddat område att göra det.

Personalen måste få Utbildning i

* Konflikthantering samt kundbemötande utöver det vanliga.

 

Denna dag (tisdag) bestämde vi oss för att följa upp Arlanda, då det var fem dagar sedan vi var där.

Vi från ST och ett skyddsombud åkte iväg. Men denna gång möts vi av deras gruppchef Peter.

Vi hälsade på personalen och frågade hur det var. En kille där ute han var lite besviken, då Peter hade haft ett möte med honom tidigare om hans attityd och att han inte förstod riktigt kritiken. Dom två gånger vi har varit där så har jag frågat resenärerna, som haft med honom att göra hur de upplevt honom och han har bara fått bra feedback av dem.

Peter tar med oss ner till deras rast lokal, men denna gång så fick vi gå innervägen. Och enligt både Åsa och Peter så har den endast varit trasig en gång och att det tog Swedavia väldigt lång tid att laga. Men enligt personalen så är det helt fel information som Åsa och Peter förmedlar angående detta problem. Så vem skall man tro på? Enligt folk runt omkring som också har denna ingång så är det låset väldigt ofta trasigt.

Nere i deras utrymmen har det hänt en del sedan vi var där i torsdags. Dom har fått sopborstar så de slipper ha 2 cm damm på golvet. Men inga extra skåp till omklädningsrummet. Vi får se om det finns utrymme i deras budget för det.

Och JA de hade fått en ny mikrovågsugn. Men Peter förstod inte varför de skulle ha det, den andra behövde man ju bara skura ur så var den fräsch. Men det var ju inte det som var klagomålet. Klagomålet var att den INTE värmde maten.

Vi pratade vidare om den dåliga luften i lokalen, kan det vara av den enkla anledningen att deras lokaler ligger precis vid plattan? Nu undrar ni säkert vad vi menar med plattan. Men det är marken där planen parkerar vid gaterna. Så när planen skall taxa ut och drar igång sina motorer så blir det väldigt mycket damm som rörs upp och rakt emot våra kollegors rastlokal och omklädnings rum. Peter såg väldigt lugn och oberörd ut till jag tog fram anteckningsblocket och började skriva ner det han sa. Då uppfattade vi alla tre att det blev obekvämt för honom och han började fundera på vad han sa.

Efter en liten stund där nere så var jag tvungen att gå ut, då det verkligen är en luft INGEN skall behöva andas. Halsen kliar och ögonen rinner. Kom upp till service disken och träffade personalen igen. Peter han åkte iväg och vi kunde prata fritt med personalen igen. Dom berättade att Peter kommit ca 5 minuter innan oss och kommit flåsande upp för trapporna och frågat om vi hade kommit ännu.

Dom berättade att mikron kommit under helgen. Sopborstarna hade kommit igår (läs måndag) så de kunde sopa i omklädningsrummet. Så vår fundering är om detta gjorts med snabba bud, bara för att vi varit där ute. Men det kommer vi nog aldrig få svar på. Men våra dagar ute har resulterat i nöjda medarbetare, två nya medlemmar och vi fortsätter visa att vi bryr oss.

ST Pendeln